I nio veckor var jag sockerfri. Jag tyckte inte att det gjorde någon som helst skillnad på min hälsa. Jag var lika mycket sjuk, jag var lika trött och jag hade precis lika lite energi.
Men för cirka en månad sen så hittade jag faktiskt lösningen på mina problem. Det var järnbrist! Att jag upptäckte det var egentligen en slump. Jag började koppla ihop mitt halsont till menscykeln. En dag innan jag fick mens så fick jag ont i halsen. Samma vid ägglossning. Alltså två perioder varje månad med halsont. De här perioderna blev längre och längre och mot slutet hade jag ont i halsen hela tiden. Jag sökte runt och hittade faktiskt fler med samma symptom. Ingen hade dock en lösning på problemet. Men sen, av en slump, så hittade jag en tjej som hade exakt samma symptom som mig och som efter en läkarundersökning hade fått reda på att hon hade stor brist på järn. Eller blodbrist egentligen.
Jag började fundera och insåg att jag aldrig hade gjort något åt det dåliga blodvärde jag hade efter förlossningen för 2 ½ år sen. Jag tog bara järntabletter i kanske en vecka och glömde sen bort det. Eftersom alla mina symptom har förvärrats successivt under de sista åren så såg jag en chans att det kanske kunde vara det. Eftersom jag inte hade någon lust att gå till doktorn för att kolla mitt värde (jag har verkligen inga bra erfarenheter av sjukvården) så bestämde jag mig för att chansa.
Eftersom jag vet att det är farligt att ta för mycket järntabletter så höll jag bra koll på eventuella biverkningar. Jag köpte Blutsaft och Hemofer (en järntablett som jag tidigare tagit och som jag vet att jag tål bra). Jag tog två doser Blutsaft och tre tabletter (normal dos) Hemofer om dagen. Med andra ord, tre gånger mer än normaldosen. Jag bestämde mig för att ge det två veckor och sen gå ner till normal dos.
Jag märkte direkt att det funkade. Halsontet försvann på bara ett par dagar och kom inte tillbaka med mensen som det brukade göra. När två veckor hade gått gick jag ner till 3 st Hemofer om dagen och har sen fortsatt med det. Jag har varit förkyld en gång den sista månaden, men det var en vanlig förkylning och med hjälp av nässköljningar gick den över snabbt. Inget halsont alls och tröttheten är betydligt bättre.
Jag känner mig verkligen som en helt annan människa och jag är nu beredd att ge det här med sockerfritt en chans till. Jag har ju fortfarande problemet att jag vräker i mig alldeles för mycket godis och kakor och jag KAN inte hålla det på en normal nivå. Det går inte, jag har försökt det hur länge som helst. Det gör att jag får blodsockerfall titt som tätt och det känns som det är det som hindrar mig från att må 100% bra.
Jag kommer inte att vara helt nitisk med sockret i maten, det är alltför svårt att hålla sig ifrån det, men godis och kakor måste bort. Och allt annat socker jag kan undvika. Jag ska också försöka jobba mer med det psykiska. Målet är att inte VILJA HA något godis. Jag har ingen aning om hur jag ska göra det, men jag ska se om jag kan googla fram något bra.
Vikten är upp i 57,4 nu och det är verkligen alldeles för mycket för mig. En sak som faktiskt var positiv förra gången jag slutade med socker var att jag inte gick upp i vikt utan att den faktiskt minskade lite trots att jag inte åt helt okej i övrigt. Så jag hoppas det ska hända nu också.
Jag ska även ta tag i träningen. Jag har investerat i ett löpband och jag ska börja så smått med att gå på det för att sen börja springa. Jag har även lite vikter och annat hemma så jag tänkte styrketräna lite också. Men jag ska börja ganska lugnt med att bara gå på löpbandet, så att det inte blir för mycket på en gång.
Jag tänkte starta den 1:e januari. Det känns som ett bra datum =) Wish me luck!
