7 veckor

Sockerfri sen 7 veckor tillbaka. Det känns ganska stort faktiskt! Och det gick så himla enkelt! Kanske för att jag verkligen var motiverad den här gången? Jag hade bestämt mig. Fast det har jag i och för sig gjort de andra gångerna också. Så jag vet inte riktigt varför det blev en skillnad den här gången.
Just nu känns det i alla fall som att jag aldrig mer kommer att äta socker. Och det känns bara bra! Innan har den tanken alltid fått mig att känna mig deppig.

I torsdags var jag och tränade. Det blev 40 minuter på löpbandet. Sen blev det styrketräning igår. Så nu har jag äntligen kommit igång med träningen igen! Det är fortfarande tråkigt att träna, men jag vet att det släpper efter någon vecka.

Igår var vi på bio och det var första bion utan godis. Det kändes bara bra. Jag saknade inte det.

Hur ska man tänka som sockerfri?

Jag har ju flera gånger innan slutat med socker, men misslyckats efter ett tag. Ibland har jag hållit upp någon månad, men de flesta gånger har det gått åt helvete redan efter två veckor.

Den här gången har jag försökt att tänka lite annorlunda.

Jag har försökt att se varje jobbigt tillfälle som en utmaning. Har vi varit tvugna att äta borta så har jag tänkt igenom situationen innan och bestämt hur jag ska göra. Nu har jag inte ställts inför så många sådana situationer hittills och det har varit rätt skönt. Det är betydligt lättare att tacka nej nu när det har gått ett tag. Jag har sex veckor bakom mig och de tänker jag inte låta gå förlorade hur som helst.

Sen har jag, varje gång jag har sett reklam och varje gång jag har stått vid en godisdisk, tänkt tanken att "detta ska jag aldrig mer äta". I början kändes den tanken ganska svindlande och nästan orättvis, men den har mer och mer börjat kännas rätt. Det känns inte så orättvis längre.

Jag har också för mig själv börjat tänka att jag är den starka och de som äter en massa godis är de svaga. Jag ser ju på deras blickar att de tycker att jag är löjlig när jag tackar nej. Till och med jobbig ibland. Och då tänker jag att det är jag som är den starka och de som är de svaga och då tycker jag nästan synd om dem.

Nu är jag sällan riktigt sugen på godis längre. Min sambo kan sitta i soffan och äta choklad utan att jag bryr mig ett dugg. Jag kan sakna mysfaktorn, men den försöker jag få på andra sätt (ibland med snacks och ibland med ett gott te). Jag har hela tiden medvetet utsatt mig för svåra situationer. Sonen får sitt lördagsgodis och sambon får äta godis framför mig hur mycket han vill (även om han faktiskt äter mycket mindre nu när jag inte är den drivande kraften längre). Jag har bestämt mig för att inte tycka synd om mig sjäv i de här situationerna utan har istället bestämt mig för att vara stark. Det känns som det har funkat. Faktiskt!

Tanken på att aldrig mer i mitt liv äta socker känns faktiskt ganska rätt just nu.

Dadlar

Har hittat ett nytt favoritsnack: Färska dadlar! Sött, men inget tillsatt socker. Dessutom innehåller de lite vitaminer, mineraler och fibrer. Inget man kan äta alltid med tanke på hur sött och kaloririkt det är, men klart bättre än godis i alla fall!

Ingen lingonsylt

Idag åt vi en ganska kass måltid bestående av flottiga Felix potatisbullar och bacon. Inget socker men heller ingen jättelyckad kombination av snabba kolhydrater och fett heller. Så lite snabbmatsvarning på det...

När vi nån gång gör detta så brukar vi alltid ha lingonsylt till det. Men det fick jag ju avstå ifrån. Först kändes det som att det skulle bli en riktigt trist måltid, men det var faktiskt riktigt gott utan också. Saknade inte lingonsylten när jag väl började äta.

Kändes bra!

6 veckor!

Idag har det faktiskt gått hela sex veckor sen jag slutade med socker!
Jag har inte skrivit här på ganska länge men det beror mest på att jag har varit sjuk. Först åkte jag ju på en förkylning och sen bihåleinflammation på det. Först i onsdags kände jag mig helt frisk. I torsdags blev sonen förkyld igen och idag känner både jag och min sambo att det är på gång igen. Så otroligt tråkigt! Jag orkar inte med en omgång till med bihåleinflammation!

Jag slapp i alla fall ta penicillin och det är jag glad för! Att slå ut immunförsvaret i dessa förkylningstider hade inte varit bra.

Jag hade planer på att träna idag, jag var helt inställd på det. Men när jag vaknade i morse så kände jag direkt att det inte skulle bli någon träning. Täppt i näsan igen och svag huvudvärk. Jag är inte direkt snorig utan det känns mer som jag bara är svullen i näsan och täppt av den anledningen. Det lättar när jag kommer ut. Känns ungefär som sista dagarna av bihåleinflammationen.

Jag har börjat med nässköljning två gånger om dagen och det var det som hjälpte mot bihåleinflammationen. Eftersom sonen blev förkyld igen så fortsatte jag med två gånger om dagen men jag tänkte dra ner till en gång om dagen sen. Nu fortsätter jag med minst två i alla fall tills jag är frisk igen. Det kan ju vara något tillfälligt också. Vi var ute hela dagen igår och på grund av en massa saker vi inte kunde påverka så blev det först McDonald till lunch och sen Burger King på kvällen. Jag mår alltid mer eller mindre kasst efter sådana måltider. Så det kan ju vara så att om jag tar hand om mig idag, dricker mycket vatten och gör nässköljningar så kanske jag är rätt bra imorgon. Jag hoppas på det i alla fall!