Tillbaka igen med nya tag

I nio veckor var jag sockerfri. Jag tyckte inte att det gjorde någon som helst skillnad på min hälsa. Jag var lika mycket sjuk, jag var lika trött och jag hade precis lika lite energi.

Men för cirka en månad sen så hittade jag faktiskt lösningen på mina problem. Det var järnbrist! Att jag upptäckte det var egentligen en slump. Jag började koppla ihop mitt halsont till menscykeln. En dag innan jag fick mens så fick jag ont i halsen. Samma vid ägglossning. Alltså två perioder varje månad med halsont. De här perioderna blev längre och längre och mot slutet hade jag ont i halsen hela tiden. Jag sökte runt och hittade faktiskt fler med samma symptom. Ingen hade dock en lösning på problemet. Men sen, av en slump, så hittade jag en tjej som hade exakt samma symptom som mig och som efter en läkarundersökning hade fått reda på att hon hade stor brist på järn. Eller blodbrist egentligen.

Jag började fundera och insåg att jag aldrig hade gjort något åt det dåliga blodvärde jag hade efter förlossningen för 2 ½ år sen. Jag tog bara järntabletter i kanske en vecka och glömde sen bort det. Eftersom alla mina symptom har förvärrats successivt under de sista åren så såg jag en chans att det kanske kunde vara det. Eftersom jag inte hade någon lust att gå till doktorn för att kolla mitt värde (jag har verkligen inga bra erfarenheter av sjukvården) så bestämde jag mig för att chansa.

Eftersom jag vet att det är farligt att ta för mycket järntabletter så höll jag bra koll på eventuella biverkningar. Jag köpte Blutsaft och Hemofer (en järntablett som jag tidigare tagit och som jag vet att jag tål bra). Jag tog två doser Blutsaft och tre tabletter (normal dos) Hemofer om dagen. Med andra ord, tre gånger mer än normaldosen. Jag bestämde mig för att ge det två veckor och sen gå ner till normal dos.

Jag märkte direkt att det funkade. Halsontet försvann på bara ett par dagar och kom inte tillbaka med mensen som det brukade göra. När två veckor hade gått gick jag ner till 3 st Hemofer om dagen och har sen fortsatt med det. Jag har varit förkyld en gång den sista månaden, men det var en vanlig förkylning och med hjälp av nässköljningar gick den över snabbt. Inget halsont alls och tröttheten är betydligt bättre.

Jag känner mig verkligen som en helt annan människa och jag är nu beredd att ge det här med sockerfritt en chans till. Jag har ju fortfarande problemet att jag vräker i mig alldeles för mycket godis och kakor och jag KAN inte hålla det på en normal nivå. Det går  inte, jag har försökt det hur länge som helst. Det gör att jag får blodsockerfall titt som tätt och det känns som det är det som hindrar mig från att må 100% bra.

Jag kommer inte att vara helt nitisk med sockret i maten, det är alltför svårt att hålla sig ifrån det, men godis och kakor måste bort. Och allt annat socker jag kan undvika. Jag ska också försöka jobba mer med det psykiska. Målet är att inte VILJA HA något godis. Jag har ingen aning om hur jag ska göra det, men jag ska se om jag kan googla fram något bra.

Vikten är upp i 57,4 nu och det är verkligen alldeles för mycket för mig. En sak som faktiskt var positiv förra gången jag slutade med socker var att jag inte gick upp i vikt utan att den faktiskt minskade lite trots att jag inte åt helt okej i övrigt. Så jag hoppas det ska hända nu också.

Jag ska även ta tag i träningen. Jag har investerat i ett löpband och jag ska börja så smått med att gå på det för att sen börja springa. Jag har även lite vikter och annat hemma så jag tänkte styrketräna lite också. Men jag ska börja ganska lugnt med att bara gå på löpbandet, så att det inte blir för mycket på en gång.

Jag tänkte starta den 1:e januari. Det känns som ett bra datum =) Wish me luck!

Thaimat

Igår var jag ju på en endagarskurs i thaimatlagning och det var väldigt intressant. Dock hällde vi ett pulver i alla maträtter som smakade misstänkt likt natriumglutamat. Hon sa det var kycklingbuljongpulver och att det var kyckling och lök i, men jag tror att det var mer än så. Maten fick den där goda smaken som bara thaimat och kinamat har som man kan äta hur mycket som helst av. Plus att jag mår rätt kasst idag. Ont i magen och svagt illamående. Dessutom mer ont i halsen igen. Så jag tror att den var rätt späckad med natrimglutamat. Fast jag fick i alla fall ett recept med mig hem som jag kan prova hemma med min egen hemmalagade kycklingbuljong.

Choklad igår

Det blev ett 100-grams choklad igår. Det var gott, men inte såååå gott. Halva var gott, resten slank ner på ren rutin. Dumt egentligen.
I nästan nio veckor klarade jag alltså att vara sockerfri. Och det gjorde absolut inget för min hälsa. Jag tycker att jag gav det en rätt bra chans i alla fall.

Men jag har inte tänkt att börja svulla godis som tusan nu. Jag ska försöka hålla mig borta från det mesta men kanske äta lite choklad ibland. Och hembakade kakor. Jag har saknat att kunna göra efterrätter och att baka. Det vill jag kunna göra. Det är ju ändå inget man gör varje dag.
Jag ska försöka hålla mig ifrån chips och liknande för jag verkar inte må bra att det. Det är natriumglutamat eller jästextrakt i allt och jag tror att det är en anledning till att jag blir sjuk hela tiden.

Idag ska jag på kurs och lära mig laga Thailändsk mat. Det ska bli spännande! Jag älskar Thailändsk mat, men mår alltid dåligt efter att jag har ätit det ute. Lagar jag själv hemma så är det aldrig några problem. Jag ska se idag om hon tänker trycka ner en massa natriumglutamat i maten och kanske fråga om de brukar göra det på restaurangerna.

Hmm, är det ens värt det?

Jag har allvarligt börjat fundera på om det är värt att vara sockerfri.
Vad jag hade hoppats på när jag slutade med socker var att jag skulle bli friskare och piggare. Det känns mest som det har blivit tvärt om...

Sen i söndags har jag haft ont i halsen och de sista två dagarna har jag varit så hes att jag inte har kunnat prata. Trött har jag också varit. Jag går och lägger mig tidigare och tidigare för varje dag för att jag är så trött på kvällarna. Endast några ynka dagar har jag känt mig piggare.

I och för sig har jag inte direkt saknat sockret så mycket. Det jag saknar mest är något gott på kvällen ibland. Men de sista dagarna har jag varit sugen på choklad. Marabou mjölkchoklad.

Jag måste ha ett riktigt uselt immunförsvar. Jag tänkte att jag skulle försöka boosta det nu med Alg-Börjes algtablatter, Blutsaft, Q10 och Rosenrot (ska ju vara bra om man vill bli gravid också, så det är ju inte helt fel).
Något måste jag ju göra i alla fall för jag kan inte fortsätta vara sjuk varannan vecka.

Träningen har också gått åt helvete den här veckan eftersom jag har haft så ont i halsen. Men jag har funderat på att börja ta promenader varje kväll ett tag. Bara en halvtimme eller så. För att komma ut lite i friska luften. Det är kanske därför jag har så dåligt immunförsvar? Jag är ju aldrig utomhus nästan.

Ikväll blir det nog choklad. Jag tror inte att jag kommer att ångra mig. Jag har funderat på det i flera dagar nu.

7 veckor

Sockerfri sen 7 veckor tillbaka. Det känns ganska stort faktiskt! Och det gick så himla enkelt! Kanske för att jag verkligen var motiverad den här gången? Jag hade bestämt mig. Fast det har jag i och för sig gjort de andra gångerna också. Så jag vet inte riktigt varför det blev en skillnad den här gången.
Just nu känns det i alla fall som att jag aldrig mer kommer att äta socker. Och det känns bara bra! Innan har den tanken alltid fått mig att känna mig deppig.

I torsdags var jag och tränade. Det blev 40 minuter på löpbandet. Sen blev det styrketräning igår. Så nu har jag äntligen kommit igång med träningen igen! Det är fortfarande tråkigt att träna, men jag vet att det släpper efter någon vecka.

Igår var vi på bio och det var första bion utan godis. Det kändes bara bra. Jag saknade inte det.

Hur ska man tänka som sockerfri?

Jag har ju flera gånger innan slutat med socker, men misslyckats efter ett tag. Ibland har jag hållit upp någon månad, men de flesta gånger har det gått åt helvete redan efter två veckor.

Den här gången har jag försökt att tänka lite annorlunda.

Jag har försökt att se varje jobbigt tillfälle som en utmaning. Har vi varit tvugna att äta borta så har jag tänkt igenom situationen innan och bestämt hur jag ska göra. Nu har jag inte ställts inför så många sådana situationer hittills och det har varit rätt skönt. Det är betydligt lättare att tacka nej nu när det har gått ett tag. Jag har sex veckor bakom mig och de tänker jag inte låta gå förlorade hur som helst.

Sen har jag, varje gång jag har sett reklam och varje gång jag har stått vid en godisdisk, tänkt tanken att "detta ska jag aldrig mer äta". I början kändes den tanken ganska svindlande och nästan orättvis, men den har mer och mer börjat kännas rätt. Det känns inte så orättvis längre.

Jag har också för mig själv börjat tänka att jag är den starka och de som äter en massa godis är de svaga. Jag ser ju på deras blickar att de tycker att jag är löjlig när jag tackar nej. Till och med jobbig ibland. Och då tänker jag att det är jag som är den starka och de som är de svaga och då tycker jag nästan synd om dem.

Nu är jag sällan riktigt sugen på godis längre. Min sambo kan sitta i soffan och äta choklad utan att jag bryr mig ett dugg. Jag kan sakna mysfaktorn, men den försöker jag få på andra sätt (ibland med snacks och ibland med ett gott te). Jag har hela tiden medvetet utsatt mig för svåra situationer. Sonen får sitt lördagsgodis och sambon får äta godis framför mig hur mycket han vill (även om han faktiskt äter mycket mindre nu när jag inte är den drivande kraften längre). Jag har bestämt mig för att inte tycka synd om mig sjäv i de här situationerna utan har istället bestämt mig för att vara stark. Det känns som det har funkat. Faktiskt!

Tanken på att aldrig mer i mitt liv äta socker känns faktiskt ganska rätt just nu.

Dadlar

Har hittat ett nytt favoritsnack: Färska dadlar! Sött, men inget tillsatt socker. Dessutom innehåller de lite vitaminer, mineraler och fibrer. Inget man kan äta alltid med tanke på hur sött och kaloririkt det är, men klart bättre än godis i alla fall!

Ingen lingonsylt

Idag åt vi en ganska kass måltid bestående av flottiga Felix potatisbullar och bacon. Inget socker men heller ingen jättelyckad kombination av snabba kolhydrater och fett heller. Så lite snabbmatsvarning på det...

När vi nån gång gör detta så brukar vi alltid ha lingonsylt till det. Men det fick jag ju avstå ifrån. Först kändes det som att det skulle bli en riktigt trist måltid, men det var faktiskt riktigt gott utan också. Saknade inte lingonsylten när jag väl började äta.

Kändes bra!

6 veckor!

Idag har det faktiskt gått hela sex veckor sen jag slutade med socker!
Jag har inte skrivit här på ganska länge men det beror mest på att jag har varit sjuk. Först åkte jag ju på en förkylning och sen bihåleinflammation på det. Först i onsdags kände jag mig helt frisk. I torsdags blev sonen förkyld igen och idag känner både jag och min sambo att det är på gång igen. Så otroligt tråkigt! Jag orkar inte med en omgång till med bihåleinflammation!

Jag slapp i alla fall ta penicillin och det är jag glad för! Att slå ut immunförsvaret i dessa förkylningstider hade inte varit bra.

Jag hade planer på att träna idag, jag var helt inställd på det. Men när jag vaknade i morse så kände jag direkt att det inte skulle bli någon träning. Täppt i näsan igen och svag huvudvärk. Jag är inte direkt snorig utan det känns mer som jag bara är svullen i näsan och täppt av den anledningen. Det lättar när jag kommer ut. Känns ungefär som sista dagarna av bihåleinflammationen.

Jag har börjat med nässköljning två gånger om dagen och det var det som hjälpte mot bihåleinflammationen. Eftersom sonen blev förkyld igen så fortsatte jag med två gånger om dagen men jag tänkte dra ner till en gång om dagen sen. Nu fortsätter jag med minst två i alla fall tills jag är frisk igen. Det kan ju vara något tillfälligt också. Vi var ute hela dagen igår och på grund av en massa saker vi inte kunde påverka så blev det först McDonald till lunch och sen Burger King på kvällen. Jag mår alltid mer eller mindre kasst efter sådana måltider. Så det kan ju vara så att om jag tar hand om mig idag, dricker mycket vatten och gör nässköljningar så kanske jag är rätt bra imorgon. Jag hoppas på det i alla fall!

3 veckor!

Nu har jag varit sockerfri i 3 veckor! Det känns rätt stort faktiskt! Och jag saknar inte sockret alls. Men så har jag inte utsatts för några riktigt jobbiga tillfällen heller. Men med tre veckor i ryggen så kommer jag inte att bryta det lika lätt heller, så jag ser fram emot liteutmaningar!

Tyvärr har jag lyckats bli sjuk. Har haft ont i halsen och feber i flera dagar och nu kommer förkylningen och hostan. Men det känns som det är på väg åt rätt håll i alla fall. Några dagar till så är jag säkert okej igen.
Energin har ju inte varit på topp de sista dagarna, av förklarliga skäl, men jag hoppas den kommer tillbaka igen sen när jag är frisk.

Igår åt jag lite potatisskruvar och en halv pizza (en sådan där djupfryst från Ica Maxi). Inget socker i alla fall och ingen natriumglutamat. Fast kanske inte så nyttigt i alla fall.

Väge 55,8 imorse så jag har gått ner lite. Får se om det håller i sig. Jag har inte haft så mycket aptit de senaste dagarna så det har påverkat lite.

Fortfarande sockerfri och ont i halsen...

Sockersuget är mer eller mindre borta nu. Det är bara ibland på kvällarna som jag vill ha något gott. Fast det behöver nödvändigtvis inte vara något med socker i.


Varje gång jag ser en reklam med godis eller choklad eller cola i så tänker jag att jag aldrig får äta/dricka det mer. Sen funderar jag lite på hur det känns. Oftast känns det helt okej! Och jag är helt klart gladare och lugnare och mer stresstålig nu. Det känns skönt!

Fast idag har jag rejält ont i halsen. Antagligen har jag en förkylning på gång eftersom sonen har varit förkyld i en vecka nu. Trist.
Jag har ofta ont i halsen, men de sista två månaderna har det varit bra nästan hela tiden. Jag funderade lite på om det kunde vara bristen på mjölk som gjorde att halsontet försvann? Sonen tål inte mjölk så det mesta vi har ätit är mjölkfritt. Men igår, bara tio minuter innan halsontet satt igång, så drack jag en kopp te med grädde. Och jag har även haft känningar av halsen efter att jag har ätit fruktsallad med grädde. Fast inte lika kraftigt.
Fast förmodligen är det väl bara en förkylning...

Två veckor

Nu har det gått två veckor som sockerfri. Eller i alla fall 99% sockerfri. Det retar mig att jag inte kan plocka bort den sista procenten. Det är alltid små undantag som måste göras. Okej om man är borta och inte själv kan påverka, men hemma skulle jag gärna vilja ha det helt sockerfritt.
Jag har i alla fall hittat jordnötssmör utan socker så det kör jag på nästa gång.
Majonnäs provade jag att göra själv igår och det blev riktigt äckligt. Oanvändbart. Det smakade bara olja. Rapsoljan jag använde var rätt smakrik (kallpressad) så det kan ha berott på det. Jag får ge det en chans till med en annan olja och se om det blir bättre. Kanske ett annat recept också.

Igår kväll blev det Toast Skagen och både brödet och majonnäsen var det socker i. Det var helt enkelt för sent påtänkt för att hitta alternativ.

Köpte hem lite nötter också. Bra att ha hemma när man är sugen på något!

Idag är det söndag och lilleman är sjuk så det blir nog inte så mycket gjort idag. Har lite huvudvärk också eftersom det inte har blivit mycket sömn i natt. Funderar på att träna, men känner inte riktigt för det. Varför är det så svårt att komma igång efter ett uppehåll??

Att unna sig något

Alla säger att man måste "unna sig saker". I min familj har det alltid betytt godis. Eller möjligtvis mat. Varför är det så? Det är så djupt rotat i mig attt man måste unna sig något gott ibland. Antagligen är det därför som jag alltid faller dit när jag ska hålla upp med socker.

Jag har också märkt att människor omkring mig inte gillar att jag inte äter socker. De säger surt att man "måste unna sig något" ibland. De tycker att jag är jobbig. Och detta trots att jag inte är till besvär. Jag kräver inga specialrätter, allt jag vill är att slippa äta kakorna. De trugar och trugar och ibland kan jag bli rätt irriterad. Det är ju ingen som försöker truga i en vegetarian kött, så varför måste jag äta kakor/efterrätt/godis?
Till och med på kalaset hemma hos oss försökte de truga på mig kakor.....

Ibland kan jag få en känsla av att de hatar att jag klarar det som de inte klarar. Så om jag då faller så känns det bra för dem. De välkomnar mig tillbaka i sockerträsket direkt.

Jag försöker tänka som så att jag är starkare än dem. Att det är deras förlust och inte min (vilken de gärna vill få mig att tro).

Glömde grädden...

Trist, jag glömde köpa grädde till min fruktsallad som jag skulle äta ikväll. Och det är bara jag och sonen hemma och han sover. Så jag kan inte sticka och köpa. Ingen grädde ikväll med andra ord. Inget kvällsgott. Jag som hade sett fram emot det. Nu vet jag inte vad jag ska äta ikväll. Känner nästan lite panik. Försöker fundera ut något gott utan socker, men det finns liksom inget. Bara riskakor med jordnötssmör. Och det har jag liksom ätit varje dag.


Socker suget är i alla fall hyfsat okej. Det är mest att jag skulle vilja ha något till filmen jag tänkte se. Vanans makt...

Jag vägde 56,0 imorse och det är väl okej med tanke på att jag inte har försökt gå ner i vikt. Jag har haft rätt mycket energi idag också och jag var och handlade direkt efter jobbet och har småfixat lite här hemma.
Jag äter en hel del smörgåsrån och det är inte så bra. Bara vetemjöl. Men jag ska inte köpa hem fler. När de är slut så är de slut. Jag har försökt att vara helt sockerfri, men det har blivit lite smågrejer. Och jordnötssmöret jag brukar ha på mina riskakor innehåller råsocker. Det har jag ätit nästan varje dag. Men jag har ju ändå ätit tusen gånger bättre än jag gjorde innan. Synd att det inte syns mer på vikten.

Idag när jag såg Laila bakar på tv och hon gjorde kladdkaka så kändes det lite konstigt att jag aldrig ska äta något sådant igen. Det kändes inte som jag skulle ge upp på grund av det, men det kändes tomt på något vis. Som att jag inte har något kvar att njuta av liksom. Det känns som det alltid kommer att bli en kamp mellan mig och sockret. Som att jag alltid måste kämpa för att hålla mig ifrån det. Det känns som det aldrig kommer att bli lätt.

Jag vet ju att jag kommer att må bättre utan det, jag känner ju redan att jag mår bättre. Men ibland känns det som det inte är värt det.

Och detta trots att jag faktiskt inte är sugen på något sött just nu. Inte ett dugg faktiskt. Varför är det så?

Huvudvärk igen...

Jag vet inte riktigt varför jag har huvudvärk idag men jag misstänker att det är kaffet jag drack i förrgår. Koffein brukar ha den effekten på mig och eftersom effekten av kaffet satt i igår så är det väl abstinensen som kom idag.
Fast jag brukar inte få huvudvärk efter att ha druckit kaffe en dag. Det brukar inte komma förrän jag har druckit kaffe under några dagar.
Det borde inte vara sockerabstinens i alla fall. För jag har varit hyfsat sockerfri nu under rätt lång tid.

Eftersom jag åt gårdagens Chili Con Carne till lunch idag så har jag fått i mig lite, lite socker idag också. I övrigt har jag varit sockerfri. Just nu känns det ganska lätt. Men jag är lite på min vakt, för jag brukar falla dit efter cirka två veckor. Det ska jag inte göra den här gången!

Jag känner mig lite mer energisk nu än vad jag gjorde innan jag slutade med socker. Jag får mer gjort på jobbet och jag får definitivt mer gjort hemma på kvällarna!

Vita bönor i tomatsås...

...det sket sig direkt med att vara hundra procent sockerfri. Skulle göra Chili Con Carne till middag och i de vita bönorna i tomatsås så var det socker såklart. Det visste jag egentligen, men jag tänkte inte på det. Nu är det väl inte så jättemycket så det gör egentligen inget. Jag har inte heller drabbats av något jättesockersug så det är nog lugnt.

Men lite retsamt är det....jag får se om jag kan hitta vita bönor i tomatsås utan socker. Jag har kollat det innan och inte hittat något, men det var ett tag sen så det kanske finns nu? Orkar inte stå och koka bnorna själv även om det hade varit det bästa. Det tar så himla lång tid!

I alla fall så kompenserade jag det genom att skippa pitabrödet och istället äta broccoli, gurka och tomat till.  Det blev riktigt gott det med!

Fortfarande sockerfri!

Kalaset igår gick jättebra! Jag åt av smörgåstårtan, men jag kände inget sug efteråt så jag antar att den mängden socker som var i var försumbar. Trots att det var socker i både brödet, majonnäsen, ättiksgurkan och skinkan, mer än jag först trodde!

Jag åt inga kakor och inga bullar och jag drack ingen läsk. Det kändes verkligen jättebra! Jag var så bestämd innan att jag aldrig ens tvekade. Och jag saknade det faktiskt inte heller.

Både idag och igår har energinivån varit betydligt högre än vanligt. Jag var också mindre trött i morse. Det går kanske åt rätt håll nu? Allt känns i alla fall bara bra!

Häromdagen lagade jag köttfärssås och spagetti utan ketchup och det var ingen som märkte något och det var hur gott som helst. Så det får det bli i fortsättningen.
Till lunch idag åt jag överbliven smörgåstårta från igår, men från och med nu så ska jag försöka hålla det helt sockerfritt.

Och träningen ja...hmm...ska snart ta tag i den!

Nästa vecka

Det har nu gått snart en vecka som sockerfri. Jag tänkte att jag skulle försöka trappa upp det lite nästa vecka. Jag ska försöka att verkligen undvika ALLT socker den här veckan. Ingen ketchup, inga kex. Tyvärr kommer jag att få göra undantag på måndag. Min sambo fyller år och det blir smörgåstårta. Hemmagjord, så jag har koll på ingredienserna i alla fall. Men det är socker i majonnäsen och det är socker i skinkan. Jag hittade inga alternativ. Vågar mig inte på att göra egen majonnäs samma dag som jag ska göra smörgåstårtan. Det får jag experimentera med en annan dag.

Måndag blir en tuff dag över huvud taget. Det vankas Ballerinakex, kanelbullar och läsk. Och det ska jag låta bli. Smörgåstårtan får vara okej, det är en liten mängd socker i det stora hela. Klarar jag måndagen så känns det som jag ska klara vad som helst!

Så om man bortser från måndagen så ska resten av veckan bli helt sockerfri. Jag kommer säkert att göra en och annan miss, men det får man räkna med nu i början. Sen när jag känner att allt socker är helt borta och jag känner mig trygg med det, så är det dags att ta tag i vetemjölet också. Det är lika beroendeframkallande som socker...

Det var nära...

Det var verkligen nära att jag föll för frestelsen att köpa hem godis idag. Jag kände hur tankarna började snurra: "Jag kan ju äta godis idag och sen börja om imorgon" och "Jag har ju redan ätit lite socker den här veckan (ketchup och kex), så jag kan lika gärna svulla godis idag och börja om imorgon". Jag verkligen tyckte att det var en bra idé!

Jag tror faktiskt att det var bloggen som räddade mig lite. Det skulle känts ganska pinsamt att erkänna att jag hade fallit dit. Jag gjorde en liten deal med mig själv och bestämde mig för att göra en fruktsallad med vispgrädde ikväll. Det är sött och gott utan att innehålla socker. Jag har också suttit och googlat lite om sockerberoende och hittade en del bra länkar med positiva erfarenheter. Folk som hade varit sockerfria i flera år och som inte ens saknade godiset.

Undrar om jag någonsin kommer till den punkten? Att inte ens vilja ha godiset? Till och med tycka det är äckligt? Det känns inte så just nu. Det känns som att jag alltid kommer att vara tvungen att kämpa för att hålla mig ifrån det.

Godissugen...

Jag har fortfarande inte ätit något godis, men nu finns suget där hela tiden. Värsta var det igår efter en tur till McDonald's. Men jag klarade att hålla mig ifrån godiset i alla fall.

Jag har verkligen inte ätit speciellt bra de sista dagarna. Donken igår, som sagt, och ganska mycket ost och kex som blev över från härom kvällen. Det är antagligen därför sockersuget inte försvinner heller.
Men jag får skylla på att jag har haft huvudvärk och dessutom lite ont i halsen de sista dagarna.

Det är sista dagarna på semestern nu och det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till jobbet och få lite rutiner igen.

Min vikt

Min målvikt har alltid varit 50 kilo. Till min längd på 160 cm, så har det känts lagom. Många skulle nog anse att det är för lite och eftersom jag har svårt att hålla mig på den vikten så är det antagligen så också.

Idag kan jag nog nöja mig med 52 kilo. Idag vägde jag 56,4 men det brukar pendla lite mellan 55,5 och 57. Alltså några kilon för mycket.

Många tycker nog att jag borde nöja mig med den vikten jag har, men jag kan inte det. Jag känner mig plufsig och tjock och jag gillar det inte. Dessutom är det lätt att acceptera något kilo och sen något kilo till och till slut väger man på tok för mycket. Jag vill inte hamna i den situation.

Jag är dock inte beredd att svälta mig. Jag vet vad det leder till i form av humörsvängningar och vad det gör med kroppen. Så det är inget alternativ.

Jag vet egentligen hur jag ska äta för att gå ner i vikt. Att äta lite och ofta fungerar bra. Jag äter det mesta men drar ner lite på kolhydraterna och tar lite mer av fettet och proteinet. Bröd äter jag mycket sällan eftersom det oundvikligen leder till att jag går upp i vikt.
Det som hela tiden har varit problemet är godiset, chipsen och kakorna. Låter jag bli det så går jag ner i vikt utan att egentligen anstränga mig så mycket.

Nu i början så behöver jag något substitut till godiset för att inte tycka att kvällarna är tråkiga, men det är bara en övergångsperiod. De senaste kvällarna har det blivit några smörgåsrån med jordnötssmör. Inte så bra för vikten, men det är som sagt bara en övergångsperiod. Samma med osten och kexen ikväll. Lite måste man unna sig ibland och jag vet att lusten till sånt försvinner när sockret är ur kroppen.

Jag ska som sagt ta itu med träningen också. Inte så mycket för att det skulle hjälpa mig att gå ner i vikt, för det fungerar inte riktigt så....
Däremot så gör träningen att jag känner mig mer motiverad till att hålla en bättre livsstil. För mig känns träningen förstörd och onödig om jag äter massa onyttigt. Så genom att träna så sköter jag allt annat bättre.
Dessutom borde ju lite fett omvandlas till muskler även om vikten är ungefär densamma.
Och det är ju faktiskt skönt och roligt att träna! De första gångerna är pest, men när man väl kommit in i det så blir det som en drog.

Snart fyra dagar utan socker

Även gårdagen gick bra och jag slapp huvudvärken. Var och shoppade på Entré i Malmö och passade samtidigt på att träffa en gammal vän.

Egentligen känns det lite onödigt att köpa en massa nya kläder när jag egentligen vill gå ner 5 kilo. Men samtidigt kanske det är en sporre att känna sig fin nu? Man kanske tar bättre hand om kroppen om man trivs i den?

Idag har jag och sonen varit hos en kompis som har barn i samma ålder. Det är full rulle när man är två år och då behöver man springa av sig lite =)
Kul var det i alla fall och det vankades inga kakor, vilket var otroligt skönt! Så även idag har jag varit sockerfri och jag har inga planer på att bryta det.

Ikväll tänkte vi äta lite räkor, ost och kex. Jag ska försöka satsa på så sockerfria kex som möjligt, men skulle det vara lite socker i någon av dem så känns det inte som det gör så mycket.

Det blir nog ingen träning idag heller, men kanske imorgon. Nu ska vi åka och handla räkorna, osten och kexen för att sen mysa ikväll till två sista avsnitten av säsong 5 av Lost (jag vet, vi ligger lite efter ;-) )

Andra dagen

Det har faktiskt gått riktigt bra idag. Inget riktigt sockersug. Men just de första dagarna är man som mest motiverad och då brukar det gå ganska lätt. Det lär nog bli tuffare framöver.
Jag har faktiskt sluppit huvudvärken idag, konstigt nog! Den brukar hålla i sig i tre dagar ungefär. Undrar varför?

Bakken hade ju sina frestelser med godis och glass, men det gick bra. Vi hade mackor med som utflyktmål så jag var mätt när jag kom dit. Sen åt vi någon torr tråkig kyckling med potatissallad senare på eftermiddagen. Inte speciellt gott, men det viktigaste var att jag inte gick hungrig.

Min förhoppning med att bli sockerfri är att jag ska få mer energi och känna mig gladare. Jag har kommit in i en depp-period nu med allt godis. Och jag har ingen ork till något alls. Inte ens när jag tränar känns det som jag får mer energi.

Träningen ska jag sätta igång med snart igen. Det har blivit en veckas uppehåll nu. Känns okej, med tanke på att det är mycket annat som ska falla på plats.
Imorgon ska jag till Malmö och shoppa lite kläder och luncha med en gammal kompis. Men på onsdag ska jag försöka träna lite.

På väg till Bakken!

Massor med frestelser i form av glass och godis. Men jag har laddat upp med frukt och mackor, så jag hoppas jag kan fixa det.

Gårdagen gick bra, inget sug. Fast riktigt jobbig huvudvärk nästan hela dagen. Misstänker att den kommer att dyka upp idag också.

Published with Blogger-droid v1.4.9

Undantag?

Jag ska alltså försöka sluta att äta socker. Inte helt lätt. Speciellt inte med tanke på att det finns socker överallt. Så mitt dilemma just nu är om jag ska göra några undantag?
I mitt fall så räknar jag inte frukt som socker. Inte heller juice, men det kommer jag nog att vara restriktiv med. Kanske inte i början men förmodligen senare. Nu i början kan det kännas bra att ha något lite sött att ta till som ändå är "godkänt". Juice kan få ingå i den kategorin.

Sen så har jag alltid ketchup i min köttfärssås. Alltså när jag lagar den. Det blir helt enkelt godare så och jag vet inte om jag har lust att ta bort det. Med tanke på övriga familjen. Det är nog den enda gången jag använder något med socker i maten. Så den får vara kvar. Tills vidare i alla fall....

Sen är det lika bra att göra undantag för att det är socker i maten när man är borta. Det kan man helt enkelt inte påverka och jag vill inte vara en gnällspik. Däremot kommer jag att tacka nej till kakor, tårta och liknande.

Men jag tror faktiskt inte att det lilla sockret i maten spelar så stor roll. Faktiskt. Förra gången jag slutade med socker så plockade jag bort precis allt. Det blev ganska jobbigt. Speciellt om man skulle äta borta eller ute. Jag kommer inte att vara så petig den här gången, man måste ju faktiskt leva också. Det får inte bli för inrutat.

Jag lagar den mesta maten själv idag och i den finns det inget socker för det mesta (förutom köttfärssåsen då). Så det blir inte så stor omställning egentligen.

Det som ska bort är den enorma mängden godis jag äter. Typ varje dag. Ibland tills jag mår illa. Jag måste helt enkelt sätta stopp nu.

Med start idag...

...tänkte jag för sjuttioelfte gången försöka bli sockerfri.