Trist, jag glömde köpa grädde till min fruktsallad som jag skulle äta ikväll. Och det är bara jag och sonen hemma och han sover. Så jag kan inte sticka och köpa. Ingen grädde ikväll med andra ord. Inget kvällsgott. Jag som hade sett fram emot det. Nu vet jag inte vad jag ska äta ikväll. Känner nästan lite panik. Försöker fundera ut något gott utan socker, men det finns liksom inget. Bara riskakor med jordnötssmör. Och det har jag liksom ätit varje dag.
Socker suget är i alla fall hyfsat okej. Det är mest att jag skulle vilja ha något till filmen jag tänkte se. Vanans makt...
Jag vägde 56,0 imorse och det är väl okej med tanke på att jag inte har försökt gå ner i vikt. Jag har haft rätt mycket energi idag också och jag var och handlade direkt efter jobbet och har småfixat lite här hemma.
Jag äter en hel del smörgåsrån och det är inte så bra. Bara vetemjöl. Men jag ska inte köpa hem fler. När de är slut så är de slut. Jag har försökt att vara helt sockerfri, men det har blivit lite smågrejer. Och jordnötssmöret jag brukar ha på mina riskakor innehåller råsocker. Det har jag ätit nästan varje dag. Men jag har ju ändå ätit tusen gånger bättre än jag gjorde innan. Synd att det inte syns mer på vikten.
Idag när jag såg Laila bakar på tv och hon gjorde kladdkaka så kändes det lite konstigt att jag aldrig ska äta något sådant igen. Det kändes inte som jag skulle ge upp på grund av det, men det kändes tomt på något vis. Som att jag inte har något kvar att njuta av liksom. Det känns som det alltid kommer att bli en kamp mellan mig och sockret. Som att jag alltid måste kämpa för att hålla mig ifrån det. Det känns som det aldrig kommer att bli lätt.
Jag vet ju att jag kommer att må bättre utan det, jag känner ju redan att jag mår bättre. Men ibland känns det som det inte är värt det.
Och detta trots att jag faktiskt inte är sugen på något sött just nu. Inte ett dugg faktiskt. Varför är det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar