Tillbaka igen med nya tag

I nio veckor var jag sockerfri. Jag tyckte inte att det gjorde någon som helst skillnad på min hälsa. Jag var lika mycket sjuk, jag var lika trött och jag hade precis lika lite energi.

Men för cirka en månad sen så hittade jag faktiskt lösningen på mina problem. Det var järnbrist! Att jag upptäckte det var egentligen en slump. Jag började koppla ihop mitt halsont till menscykeln. En dag innan jag fick mens så fick jag ont i halsen. Samma vid ägglossning. Alltså två perioder varje månad med halsont. De här perioderna blev längre och längre och mot slutet hade jag ont i halsen hela tiden. Jag sökte runt och hittade faktiskt fler med samma symptom. Ingen hade dock en lösning på problemet. Men sen, av en slump, så hittade jag en tjej som hade exakt samma symptom som mig och som efter en läkarundersökning hade fått reda på att hon hade stor brist på järn. Eller blodbrist egentligen.

Jag började fundera och insåg att jag aldrig hade gjort något åt det dåliga blodvärde jag hade efter förlossningen för 2 ½ år sen. Jag tog bara järntabletter i kanske en vecka och glömde sen bort det. Eftersom alla mina symptom har förvärrats successivt under de sista åren så såg jag en chans att det kanske kunde vara det. Eftersom jag inte hade någon lust att gå till doktorn för att kolla mitt värde (jag har verkligen inga bra erfarenheter av sjukvården) så bestämde jag mig för att chansa.

Eftersom jag vet att det är farligt att ta för mycket järntabletter så höll jag bra koll på eventuella biverkningar. Jag köpte Blutsaft och Hemofer (en järntablett som jag tidigare tagit och som jag vet att jag tål bra). Jag tog två doser Blutsaft och tre tabletter (normal dos) Hemofer om dagen. Med andra ord, tre gånger mer än normaldosen. Jag bestämde mig för att ge det två veckor och sen gå ner till normal dos.

Jag märkte direkt att det funkade. Halsontet försvann på bara ett par dagar och kom inte tillbaka med mensen som det brukade göra. När två veckor hade gått gick jag ner till 3 st Hemofer om dagen och har sen fortsatt med det. Jag har varit förkyld en gång den sista månaden, men det var en vanlig förkylning och med hjälp av nässköljningar gick den över snabbt. Inget halsont alls och tröttheten är betydligt bättre.

Jag känner mig verkligen som en helt annan människa och jag är nu beredd att ge det här med sockerfritt en chans till. Jag har ju fortfarande problemet att jag vräker i mig alldeles för mycket godis och kakor och jag KAN inte hålla det på en normal nivå. Det går  inte, jag har försökt det hur länge som helst. Det gör att jag får blodsockerfall titt som tätt och det känns som det är det som hindrar mig från att må 100% bra.

Jag kommer inte att vara helt nitisk med sockret i maten, det är alltför svårt att hålla sig ifrån det, men godis och kakor måste bort. Och allt annat socker jag kan undvika. Jag ska också försöka jobba mer med det psykiska. Målet är att inte VILJA HA något godis. Jag har ingen aning om hur jag ska göra det, men jag ska se om jag kan googla fram något bra.

Vikten är upp i 57,4 nu och det är verkligen alldeles för mycket för mig. En sak som faktiskt var positiv förra gången jag slutade med socker var att jag inte gick upp i vikt utan att den faktiskt minskade lite trots att jag inte åt helt okej i övrigt. Så jag hoppas det ska hända nu också.

Jag ska även ta tag i träningen. Jag har investerat i ett löpband och jag ska börja så smått med att gå på det för att sen börja springa. Jag har även lite vikter och annat hemma så jag tänkte styrketräna lite också. Men jag ska börja ganska lugnt med att bara gå på löpbandet, så att det inte blir för mycket på en gång.

Jag tänkte starta den 1:e januari. Det känns som ett bra datum =) Wish me luck!

Thaimat

Igår var jag ju på en endagarskurs i thaimatlagning och det var väldigt intressant. Dock hällde vi ett pulver i alla maträtter som smakade misstänkt likt natriumglutamat. Hon sa det var kycklingbuljongpulver och att det var kyckling och lök i, men jag tror att det var mer än så. Maten fick den där goda smaken som bara thaimat och kinamat har som man kan äta hur mycket som helst av. Plus att jag mår rätt kasst idag. Ont i magen och svagt illamående. Dessutom mer ont i halsen igen. Så jag tror att den var rätt späckad med natrimglutamat. Fast jag fick i alla fall ett recept med mig hem som jag kan prova hemma med min egen hemmalagade kycklingbuljong.

Choklad igår

Det blev ett 100-grams choklad igår. Det var gott, men inte såååå gott. Halva var gott, resten slank ner på ren rutin. Dumt egentligen.
I nästan nio veckor klarade jag alltså att vara sockerfri. Och det gjorde absolut inget för min hälsa. Jag tycker att jag gav det en rätt bra chans i alla fall.

Men jag har inte tänkt att börja svulla godis som tusan nu. Jag ska försöka hålla mig borta från det mesta men kanske äta lite choklad ibland. Och hembakade kakor. Jag har saknat att kunna göra efterrätter och att baka. Det vill jag kunna göra. Det är ju ändå inget man gör varje dag.
Jag ska försöka hålla mig ifrån chips och liknande för jag verkar inte må bra att det. Det är natriumglutamat eller jästextrakt i allt och jag tror att det är en anledning till att jag blir sjuk hela tiden.

Idag ska jag på kurs och lära mig laga Thailändsk mat. Det ska bli spännande! Jag älskar Thailändsk mat, men mår alltid dåligt efter att jag har ätit det ute. Lagar jag själv hemma så är det aldrig några problem. Jag ska se idag om hon tänker trycka ner en massa natriumglutamat i maten och kanske fråga om de brukar göra det på restaurangerna.

Hmm, är det ens värt det?

Jag har allvarligt börjat fundera på om det är värt att vara sockerfri.
Vad jag hade hoppats på när jag slutade med socker var att jag skulle bli friskare och piggare. Det känns mest som det har blivit tvärt om...

Sen i söndags har jag haft ont i halsen och de sista två dagarna har jag varit så hes att jag inte har kunnat prata. Trött har jag också varit. Jag går och lägger mig tidigare och tidigare för varje dag för att jag är så trött på kvällarna. Endast några ynka dagar har jag känt mig piggare.

I och för sig har jag inte direkt saknat sockret så mycket. Det jag saknar mest är något gott på kvällen ibland. Men de sista dagarna har jag varit sugen på choklad. Marabou mjölkchoklad.

Jag måste ha ett riktigt uselt immunförsvar. Jag tänkte att jag skulle försöka boosta det nu med Alg-Börjes algtablatter, Blutsaft, Q10 och Rosenrot (ska ju vara bra om man vill bli gravid också, så det är ju inte helt fel).
Något måste jag ju göra i alla fall för jag kan inte fortsätta vara sjuk varannan vecka.

Träningen har också gått åt helvete den här veckan eftersom jag har haft så ont i halsen. Men jag har funderat på att börja ta promenader varje kväll ett tag. Bara en halvtimme eller så. För att komma ut lite i friska luften. Det är kanske därför jag har så dåligt immunförsvar? Jag är ju aldrig utomhus nästan.

Ikväll blir det nog choklad. Jag tror inte att jag kommer att ångra mig. Jag har funderat på det i flera dagar nu.

7 veckor

Sockerfri sen 7 veckor tillbaka. Det känns ganska stort faktiskt! Och det gick så himla enkelt! Kanske för att jag verkligen var motiverad den här gången? Jag hade bestämt mig. Fast det har jag i och för sig gjort de andra gångerna också. Så jag vet inte riktigt varför det blev en skillnad den här gången.
Just nu känns det i alla fall som att jag aldrig mer kommer att äta socker. Och det känns bara bra! Innan har den tanken alltid fått mig att känna mig deppig.

I torsdags var jag och tränade. Det blev 40 minuter på löpbandet. Sen blev det styrketräning igår. Så nu har jag äntligen kommit igång med träningen igen! Det är fortfarande tråkigt att träna, men jag vet att det släpper efter någon vecka.

Igår var vi på bio och det var första bion utan godis. Det kändes bara bra. Jag saknade inte det.

Hur ska man tänka som sockerfri?

Jag har ju flera gånger innan slutat med socker, men misslyckats efter ett tag. Ibland har jag hållit upp någon månad, men de flesta gånger har det gått åt helvete redan efter två veckor.

Den här gången har jag försökt att tänka lite annorlunda.

Jag har försökt att se varje jobbigt tillfälle som en utmaning. Har vi varit tvugna att äta borta så har jag tänkt igenom situationen innan och bestämt hur jag ska göra. Nu har jag inte ställts inför så många sådana situationer hittills och det har varit rätt skönt. Det är betydligt lättare att tacka nej nu när det har gått ett tag. Jag har sex veckor bakom mig och de tänker jag inte låta gå förlorade hur som helst.

Sen har jag, varje gång jag har sett reklam och varje gång jag har stått vid en godisdisk, tänkt tanken att "detta ska jag aldrig mer äta". I början kändes den tanken ganska svindlande och nästan orättvis, men den har mer och mer börjat kännas rätt. Det känns inte så orättvis längre.

Jag har också för mig själv börjat tänka att jag är den starka och de som äter en massa godis är de svaga. Jag ser ju på deras blickar att de tycker att jag är löjlig när jag tackar nej. Till och med jobbig ibland. Och då tänker jag att det är jag som är den starka och de som är de svaga och då tycker jag nästan synd om dem.

Nu är jag sällan riktigt sugen på godis längre. Min sambo kan sitta i soffan och äta choklad utan att jag bryr mig ett dugg. Jag kan sakna mysfaktorn, men den försöker jag få på andra sätt (ibland med snacks och ibland med ett gott te). Jag har hela tiden medvetet utsatt mig för svåra situationer. Sonen får sitt lördagsgodis och sambon får äta godis framför mig hur mycket han vill (även om han faktiskt äter mycket mindre nu när jag inte är den drivande kraften längre). Jag har bestämt mig för att inte tycka synd om mig sjäv i de här situationerna utan har istället bestämt mig för att vara stark. Det känns som det har funkat. Faktiskt!

Tanken på att aldrig mer i mitt liv äta socker känns faktiskt ganska rätt just nu.

Dadlar

Har hittat ett nytt favoritsnack: Färska dadlar! Sött, men inget tillsatt socker. Dessutom innehåller de lite vitaminer, mineraler och fibrer. Inget man kan äta alltid med tanke på hur sött och kaloririkt det är, men klart bättre än godis i alla fall!